I helgen arrangerades en konferens i Linköping som gick helt i linje med kursen BibelOmvärld. Självklart var vi där!
På fredagen hölls en temadag på ämnet "Församlingsplantering i samhällets marginaler". Åtta bibelskoleklasser från hela landet hade kommit till Ryttargårdskyrkan, för att lyssna på den brittiska talaren Stuart Murray. Murray har mångårig erfarenhet av församlingsgrundande, har skrivit ett femtontal böcker och leder både The Anabaptist Network och Urban Expression, som arbetar med kreativ församlingplantering i utsatta storstadsområden.
Lördagens konferensdag kretsade kring temat "Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle". Återigen var det Stuart Murray som talade, och han tog oss med på en resa genom historien varvad med en klarsynt aktuell samhällsanalys. En av Murrays grundteser är att det hände något avgörande när kejsare Konstantin gjorde kristen tro till Romarrikets obligatoriska statsreligion i slutet av 300-talet. Detta kallas ibland för "det konstantinska skiftet", och Murray beskriver detta skifte som att "kristen tro gick från marginalen till centrum, men med konsekvensen att Jesus förflyttades från centrum till marginalen". Jesu undervisning (att älska sina fiender, att tjäna hellre än bli betjänad etc.) var obekväm för Romarrikets ledare, och kom alltmer att tolkas som ouppnåeliga ideal. Resultatet blev att efterföljelsen av Jesus tonades ned.
Idag ser vi att den period som inleddes i och med Konstantin, och som Murray kallar "Christendom-eran", är på väg att ersättas av ny period. I denna nya tid är kyrkan inte längre en privilegierad majoritet, utan blir alltmer en minoritet bland många andra. För kyrkan kan denna nya tid innebära en identitetskris, eftersom man upplever att man förlorar den trygga position man så länge haft. Stuart Murray menar att kyrkans nya plats i marginalen istället kan ses som en möjlighet att återigen låta Jesus ta sin plats i centrum.
Gud verkar dessutom inte särskilt ovan vid att verka från marginalen. När vi läser Bibeln ser vi att Gud gång på gång använder sig av till synes obetydliga människor på otillgängliga platser. Läs ex. Luk 3:1-2, och låt dig förundras över Guds ironi! "Så kanske skulle vi inte vara så rädda för att hamna i marginalen. Det är inte osannolikt att det är just där vi kommer ramla in i Gud", säger Murray.
Efter två dagar späckade med undervisning, mat och gemenskap återvände BibelOmvärld till Mariannelund på lördagskvällen. Tack för den här gången, Linköping!
Foto: Emil Jonzon och Otto Rimås
På fredagen hölls en temadag på ämnet "Församlingsplantering i samhällets marginaler". Åtta bibelskoleklasser från hela landet hade kommit till Ryttargårdskyrkan, för att lyssna på den brittiska talaren Stuart Murray. Murray har mångårig erfarenhet av församlingsgrundande, har skrivit ett femtontal böcker och leder både The Anabaptist Network och Urban Expression, som arbetar med kreativ församlingplantering i utsatta storstadsområden.
Lördagens konferensdag kretsade kring temat "Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle". Återigen var det Stuart Murray som talade, och han tog oss med på en resa genom historien varvad med en klarsynt aktuell samhällsanalys. En av Murrays grundteser är att det hände något avgörande när kejsare Konstantin gjorde kristen tro till Romarrikets obligatoriska statsreligion i slutet av 300-talet. Detta kallas ibland för "det konstantinska skiftet", och Murray beskriver detta skifte som att "kristen tro gick från marginalen till centrum, men med konsekvensen att Jesus förflyttades från centrum till marginalen". Jesu undervisning (att älska sina fiender, att tjäna hellre än bli betjänad etc.) var obekväm för Romarrikets ledare, och kom alltmer att tolkas som ouppnåeliga ideal. Resultatet blev att efterföljelsen av Jesus tonades ned.
Idag ser vi att den period som inleddes i och med Konstantin, och som Murray kallar "Christendom-eran", är på väg att ersättas av ny period. I denna nya tid är kyrkan inte längre en privilegierad majoritet, utan blir alltmer en minoritet bland många andra. För kyrkan kan denna nya tid innebära en identitetskris, eftersom man upplever att man förlorar den trygga position man så länge haft. Stuart Murray menar att kyrkans nya plats i marginalen istället kan ses som en möjlighet att återigen låta Jesus ta sin plats i centrum.
Gud verkar dessutom inte särskilt ovan vid att verka från marginalen. När vi läser Bibeln ser vi att Gud gång på gång använder sig av till synes obetydliga människor på otillgängliga platser. Läs ex. Luk 3:1-2, och låt dig förundras över Guds ironi! "Så kanske skulle vi inte vara så rädda för att hamna i marginalen. Det är inte osannolikt att det är just där vi kommer ramla in i Gud", säger Murray.
 |
| Hanna och Jonathan tar sitt ansvar på konferensen |
 |
| Frida, Therese och Sakarias i samspråk i en av pauserna |
Foto: Emil Jonzon och Otto Rimås
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar